1900-talets tekniksprång

T-Forden

År 1908 skapade Henry Ford t-forden som blev en av 1900-talets stora uppfinningar. T-forden började som en liten uppfinning men trappade så smånging om upp sig till en välanvändande uppfinning i samhället. T-forden blev väldigt känd eftersom att det var den första modellen som producerades enligt löpandebandstekniken. Förr så använde man sig inte utav löpandebandstekniken vilket innebar att man tillverkade alla delar på en och samma fabrik. T.ex. först började de med att tillverka basen, sen hjulen o.s.v. Vilket innebär att det tar väldigt lång tid att tillverka en bil, om de sedan ska tillverka flera bilar så skulle det tagit väldigt mycket längre tid. Därför kom de på att de kunde använda sig utav löpandebandstekniken, vilket innebär att fabriken importerar varorna från olika ställen i världen. T.ex. så är de jätteduktiga på att tillverka hjul någonstans, då köper de in alla hjulen från de stället o.s.v. Vilket gör att allt går mycket fortare i slutändan.

Han använde sig också utav massprodusering. Massproducering innebär att man inte bara tillverkar en sak i taget utan att man producerar flera 100 kanske 1000 samtidigt. De positiva följderna av massproduceringen innebar att det gick definitivt mycket fortare om man producerar flera varor samtidigt. Plus att det blir billigare att tillverka många saker samtidigt, för då köper man in flera saker utav varje sak och så kan man sälja de färdiga varorna billigare. De negativa följderna med massprodusering kan vara att om man skulle råka producera produkterna fel så skulle det varit väldigt mycket slöseri om man skulle producerat t.ex. ett 1000 tal av samma produkt som blev fel. Om man skulle ha gjort fel många gånger så hade man tillsist förlorat mer på massprodusering än vad man tjänar på det. Men oftast blir det inte fel.

Ford använde sig också utav Ce Johanssons måttstandard. Vad som menas med Ce Johanssons måttstandard är att man brukar t.ex. köpa olika muttrar från olika länder, olika länder har olika mått på sina muttrar. Därför kom Ce Johansson på måttstandarden så att man skulle kunna köpa muttrar från olika länder utan att oroa sig att det är olika mått på de.

Men hjälp utav massproducering, löpandebandstekniken och Ce Johanssons måttstandard så kunde Henry tillverka billigare bilar vilket var hans mål. Fords mål var att om han tillverkar bilarna så billigt som möjligt så skulle alla ha råd att köpa t-forden. Vilket sedan resulterar till att Ford sålde mera bilar, vilket innebär att han tjänar enorma summor pengar.

T-forden fick med sig många positiva följder som t.ex. att fattiga kan köpa bilarna, man får bort hästskiten från gatorna och att man kan ta sig fram fortare med t-forden än med hästen. Men den fick även med sig negativa följder som t.ex. avgaserna som resulterar till koldioxidproblemet, koldioxidproblemet blir bara större och större med hjälp utav bilarna. Vi människor är så lata så när t-forden kom så tog man bilen vart man än skulle istället för att ta cykeln eller att gå. Det gör vi även idag, så när vi tar bilen istället för att gå eller cykla så hjälper vi ju inte till med att försöka lösa koldioxidproblemet. Utan vi gör tvärtom vi hjälper till så att det blir värre. 

Flera negativa följder är med löpandebandstekniken. Löpandebandstekniken bidrar till förslitningsskador, om du t.ex. har ett jobb att förflytta alla varor från lastbilarna till fabriken och jobbar med det i 10 år. Så kommer du definitivt att ha förslitningsskador i axlar och armar. Förslitningsskadorna innebär att företaget måste betala den skadade pengar för att den är hemma och är sjukskrivna, plus att du måste fixa en ny som tar den skadades plats. Detta innebär att företaget kommer att behöva betala massor med pengar för att personalen kommer att behöva sjukskrivas. Därför kom man på att man inte skulle jobba enbart med samma sak utan att man kanske monterar bilar någon dag, man förflyttar varor någon dag och man håller på med pappersarbete någon dag. På så sätt slipper man få förslitningsskador och man behöver inte sjukskrivas. 

Kulsprutan

Under tidigare krig ställde motståndarna upp sig på en rad mitt emot varandra på stora fällt och väntade på en signal. När signalen löd så började kriget. Man använde sig utav spjut, svärd och andra liknande vapen och sprang emot varandra och hoppades på att man skulle klara sig i princip.

Under första världskriget fungerade dock inte detta sättet, eftersom att första världskriget varade under tidiga 1900-talet vilket innebär att både vapen och färdmedel hade utvecklats. Som färdmedel använde man sig utav stridsvagnar, flygplan o.s.v. och som vapen använde man sig utav b.la. kulsprutan. Kulsprutan fick sitt startskott under första världskriget. Om man då skulle haft krig som förr, alltså ställa upp sig mittemot varandra så hade det varit värsta blodbadet och 100-tals människor hade dödats på bara några ynka minuter. Självklart visste man inte om detta i början för man visste inte konsekvenserna, så man gjorde exakt vad man inte borde ha gjort. Man hade krig som förr i tiden. Men det krävdes inte mycket innan man började använda sig utav skyttegravar. Vilket resulterades till att det inte var lika lätt att dö som förr. 

Skotten i kulsprutan var enhetspatroner, vilket innebär att man inte behöver ladda pistolen, som man behövde förr när man använde sig utav krut. Kulsprutan var ett väldigt enkelt vapen att använda sig utav för man behövde bara trycka på en knapp så sköt den, tack vare enhetspatronen. 

På bilden över ser man enhetspatronerna som hänger ut från kulsprutan. Tack vare att det finns så många patroner så kan man inprincip hålla inne knappen så skjuter den hela tiden tills patronerna är slut.

Konsekvenserna med kulsprutan är att det är enormt många som dödades. Min teori är att jag inte tror att någon någonsin skulle kunde tänka sig att så många skulle kunna dö med hjälp av detta vapnet, när de skapades. 

Radio och Radar

Radion var en utav sena 1800-talet stora spekuleringar. Kan man använda radion till att skicka meddelanden till varandra? Ja, blev svaret. Guglielmo Marconi blev känd för att under 1890-talet ha genomfört provsändningar med hjälp av radiovågor. Dessa radiovågor är dock inte samma som vi använder oss av idag för att sända radio. Radio vågorna sändes ut från en sändare och togs emot med en mottagare som sedan omvandlade radiovågorna till en så kallad morsekod. 

Under första världskriget började man kommunicera med hjälp utav radion. Man använde också radion för att varna om fienderna i båtar och flygplan. 

Radion blev en väldigt bra användning under krigen, just för att man kunde få reda på saker mycket tidigare än vad man skulle ha gjort utan radiomeddelanden. Istället för att skicka ett brev som tog flera dagar så kunde skicka ett radiomeddelande på bara några sekunder. 

Konsekvenser med radion är att människor nu kunde sända ut propaganda, både bra och dålig. B.la. att Hitler använde radion för att nå ut till fler vilket vi vet nu inte resulterade till en bra händelse. Det Hitler använde sig utav heter broadcasting vilket innebär att man kan sända sitt meddelande till flera samtidigt, alltså att det inte bara är en person som kan lyssna utan flera kan lyssna samtidigt. 

Radar är ungefär samma sak som radio, bara att man får upp föremålen som reflekteras av radiovågorna på en bildskärm. Uppfinningen skapades under 1930-talet då det var ett slag om Storbritannien.

Storbritannien hade byggt upp radarstationer längst hela kusten för att hålla koll på de flygplan och båtar som skulle kunna anfalla dem.

Tack vare radarn kan nutidens flygtrafik och båttrafik fungera utan att flygplan och båtar krockar. Förr i tiden visste man inte om när man skulle stöta på ett mötande flygplan, nu kan man lätt se var det flyger ett annat flygplan eller var en annan båt åker. Istället för att en båt upptäcker en mötande båt bara några hundra meter framför och sen inte kan hinna flytta sig i sidled (ungefär samma sak som händelsen med Titanic och isberget) kan den nu se mycket tidigare när den behöver ändra riktning.

Atombomben

I mitten av 1930-talet började en italienare med namnet Fermi att experimentera med atomkärnor. Han gjorde då den första uranklyvning någonsin med hjälp av neutroner. Den ungerska forskaren Leo Szilsard förstod att det skulle kunna uppstå en så kallad kärnvapenkapprustning som b.la. Adolf HItler andra Världskrigets startare, inte skulle kunna undvika.

Leo träffade en annan forskare i USA, med namnet Albert Einstein. Tillsammans bestämmer de sig att övertala den dåvarande Amerikanska presidenten Roosevelt att USA ska komma före Nazityskland med utvecklingen av en atombomb. Albert och Leo lyckas bra med att övertala presidenten. Det man inte visste om då är att Tysklands kärnfysiker kämpar för att stoppa arbetet med kärnfysik. Just för att de inte vill att Hitler ska veta någonting om atombomben. Om han skulle veta någonting om den och få fram en atombomb så skulle stora delar av världen kunna ödeläggas.

Man fortsätter dock arbetet med kärnfysik i Tyskland, fast enbart i civilt användning.

Det kallade "Manhattan Project" som skapats 1942 fortsatte att utveckla atombomben. Det de inte visste om var att Tyskarna slutat med sitt arbete om att framställa en atombomb. (Detta får man reda på senare när några amerikaner hittar dokument där det står nerskrivet att Tyskland inte har några atomvapen.)

Amerikanerna visste att Tyskland inte var något hot i ”tävlingen” längre, men de fortsatte ändå Manhattan Projektet. Den 6 Augusti är de klara, de släpper bomben från planet "Enola Gay”, de  släpper ner den första atombomben någonsin i världshistorian. Bomben släpps över Hiroshima, en Japansk stad. Varför de just är denna staden som blir bombad är främst pågrund av att Japans andra städer redan blivit förstörda under kriget medan Hiroshima var helt orörd.

Denna bomben dödade ca. 100 000 människor.

När bomben släpptes visste man inte om vad följderna skulle bli av atombomben. Amerikanerna ville mest döda människor och få slut på kriget, jag tror att de inte tänkte på vad bomben skulle få för konsekvenser.

Men nu idag vet vi att bomben sände ut strålning som orsakade cancer för flera hundratals människor.